KLICKERTRÄNING - gammal teknik


 får ny användning.

Text: Kina Molitor


Som alltid när något nytt dyker upp på vår himmel blir reaktionerna litet olika, beroende på vem som reagerar. Under min tid som klickertränare har jag stött på allt från nyfikenhet och entusiasm till öppet avståndstagande - “man kan väl inte träna hundar/hästar som delfiner!” Och kanske verkar det underligt, men det kan man! Om man vill ...


Det handlar om inlärning

Klickerträning används för ny inlärning eller för att finslipa något som hästen redan kan. Ibland kan det vara svårt att renodla inlärningssituationer utan att blanda in ledarskaps- och lydnadsfrågor, då vi ju av tradition fokuserat mycket på detta i träning av både hund och häst. Följden kan t ex bli att jag korrigerar min häst för “olydnad” i situationer där jag borde inse att jag misslyckats med inlärningen. Har jag störningstränat? Har jag befäst hjälperna? Etc ... Ledarskap är en sak, inlärning en annan. Ser man så på det blir det också mycket lättare att förstå att man faktiskt kan träna alla djur med samma teknik, eftersom inlärning sker på samma sätt hos alla organismer.


Hur går inlärning till?

Säkert är många redan bekanta med begreppen klassisk och operant betingning, och känner till namnen Pavlov och Skinner. Själv stötte jag på dem när jag läste pedagogik på 1960-talet, utan att då alls förstå vilka värdefulla instrument som sattes i händerna på mig.

Enligt Skinner sker all inlärning operant, dvs man lär sig av sina misstag och framgångar.
Det är alltså konsekvensen av en handling som avgör om beteendet kommer att upprepas (förstärkas) eller ej. Detta ger oss fyra instrument att arbeta med - två som utvecklar beteenden (förstärkning), två som försvagar el reducerar beteenden (bestraffning).


En handling kan ge olika resultat

1) Något trevligt inträffa (jag köper en lott - och vinner!) = Positiv förstärkning
2) Ett obehag upphör (tar en Treo - huvudvärken släpper) = Negativ förstärkning
3) Något obehagligt inträffar (går på ett elstängsel - får en stöt) = Positiv bestraffning
4) Något trevligt upphör (barnen slåss - veckopengen dras in) = Negativ bestraffning

Lägg märke till att positiv och negativ i vetenskapliga sammanhang inte har någon värdeladdning, d v s inte har något med “bra” eller “dåligt” att göra, utan enbart betecknar att något läggs till (positiv), t ex lottvinsten och elstöten ovan, eller tas bort (negativ), som huvudvärken och veckopengen i exemplen.

I klickerträning ligger tonvikten på att förstärka och utveckla beteenden, vilket betyder att man ofta får tänka om. I stället för att leta efter fel att rätta till, letar vi efter beteenden att utveckla, vilket medför att korrigeringar/bestraffningar inte har något utrymme alls i inlärningen. Försök på både människor och djur har också visat att detta är rätt väg, dvs att förstärkning ger en effektivare inlärning.


Var kommer klickern in?

Bob Bailey, en av veteranerna i USA, har sagt: “klickerträning handlar om tre saker: timing, timing och timing”.

Beteenden som ger vinst förstärks, d v s sannolikheten för att de ska upprepas ökar ju effektivare belöningen är. Vad uppfattar din häst som belönande? Att bli kliad på halsen?
Att få en paus? En godbit? Beröm? Oavsett vad du väljer finns ett uppenbart problem med dessa “primära förstärkare” - det är svårt att sätta in dem i exakt rätt ögonblick, dvs just när hästen gör rätt. Det är där klickern kommer in. Genom att förknippa dessa primära förstärkare med en signal (tack Pavlov!) har vi skapat en inlärd förstärkare som är lättare att tajma med, och därmed ger tydligare besked till hästen: Det DÄR var bra!
När belöningen sedan kommer och vad hästen gör i det ögonblicket har ingen betydelse Det avgörande är vad hästen gör just när jag klickar. Det är det som hästen kommer att upprepa ...

På det här sättet kan man i små steg vägleda hästen mot det mål man satt upp. Generellt gäller att ju fler steg du kan lägga mellan dig och slutmålet, desto snabbare går inlärningen. Och ju roligare blir det - både du och hästen får ju hela tiden positiv förstärkning ...


Ska man verkligen ge hästar godis?

Alla har vi väl fått lära oss att vara försiktiga med godis - hästen kan börja nafsa och t o m bitas i sina försök att komma åt det. Detta är sant - fel använt är godis snarare en störning än en tillgång i träningen. Rätt använt kan godis ge dig en mycket väluppfostrad häst!
Så här kan man göra för att få hästen att sluta nafsa efter händer och fickor, samtidigt som det är en lektion i klickerträning.
Ställ hästen i box eller spilta, med ett grimskaft för öppningen. Ställ dig en bit ifrån, med en morot väl synlig i handen och börja gå emot hästen. I samma ögonblick som hästen sträcker sig efter moroten tar du bort den, vänder ryggen till och går därifrån. Räkna till fem. Ge honom en “time out” under vilken han inte får någon uppmärksamhet.
Gå till baka och gör om samma sak. Var uppmärksam! Efter några upprepningar kommer hästen att börja tveka - kanske hinner du komma något steg närmare innan han snappar efter moroten - klicka i det ögonblicket! Det är denna lilla tvekan vi vill förstärka, och det är nu vi uppskattar den precision klickern ger. När du upprepat detta några gånger kommer du att få se hästen hålla sig alltmer stilla när du går emot honom. Skulle han glömma sig tar du bara bort moroten igen. Han kan välja att kasta sig efter moroten och bli utan eller att stå stilla och få sin belöning. Ganska snart kan du hålla fram moroten mot hans mule, utan att han försöker ta den, och du kan nu börja förstärka alla beteenden som innebär rörelser bort från moroten. En del hästar vänder bort huvudet, andra böjer på nacken och sätter mulen mot bringan - oavsett vad din häst gör, klicka och ge godis för alla tendenser i rätt riktning. Bra lektion i självbehärskning för hästen, och en bra lektion för dig själv. Du lär dig att växla från negativt fokus (att ta bort moroten varje gång hästen gör något du inte vill) till positivt fokus (att belöna med ett klick och en godbit för önskat beteende).


Pröva själv!

På mina kurser låter jag eleverna klickerträna både mig själv och varandra. Mycket lärorikt! Plötsligt förstår man hur svårt det skulle vara att ta körkort i Kina, vilket är ungefär den situation våra djur befinner sig i. Öva alltså på familjen - skicka ut någon och bestäm vad denne ska göra, t ex hämta ett föremål och placera det någon annanstans, klia sig i håret, hoppa på ett ben, eller vad som helst. Din uppgift är att enbart med hjälp av klickern (eller annat ljud) få personen att göra rätt. Hur väl du lyckas kommer att bero på i hur små delar du lyckats bryta ner det önskade beteendet och på hur bra du tajmat ...

Lycka till! Och HA KUL!

Artikeln har varit införd i tidningen HÄSTEN

Copyright backetomta.se