Snön den faller ner. Det verkar finnas hur mycket som hellst ut av den råvaran. Leon verkar nöjd med att fått flytta tillbaka och fått fler hästkompisar. Jag känner mig inte nöjd. Varför skulle jag det? Hoppas på att vi kan lösa våra problem och hitta varandra igen. Just nu så vill jag bara skrika. Inget känns bra men jag vet att jag måste bli "frisk" själv för att kunna dela livet igen. Jag måste hitta gnistan igen i mitt liv. Vad jag vill göra. Just nu går jag bara runt i en cirkel och hittar inte vägen ut. Jag tror att bara jag få vara ensam och tänka så kommer det av sig själv. Jag har länge känt mig utbränd men har inte stannat upp för att tänka utan bara gasat på hårdare. Nu är jag så trasig. Det har varit för många problem och måsten i mitt liv nu så inget funkar för mig. Jag gör bara saker jag får ångra hela tiden. Som igår att jag bara flippar ur och drog utan ett enda ords förvarning. Känner mig dum för det. Men inget går att ta tillbaka. Tiden läker alla sår. Eller?

På onsdag ska Leon få bli omhändertagen igen av equieterapeften så han blir rak igen. Jag ska försöka hitta någon själv som kan dra till mig. Har en massa ärenden till Örnsköldsvik så kanske jag kan hitta någon bra där. Har varit hos en tidigare så vi får väll se om han kanske har tid.