Är så glad att det blev av söndags med träningen för Susanne. Jag hade glömt hur fruktansvärt nervös jag blir när det verkligen gäller att man ska prestera. Även fast det var träning ville jag bara gå och gömma mig. Men möter man inte det man fruktar kan det aldrig bli bättre. Vi var fyra (fem) som tränade och vi gick igenom horsemanship, reining, riding och pleasure.

Jag märkte redan efter att vi hade lastat av Leon att han var mycket trött i huvudet och egentligen borde han inte behövt gå något den dagen, men det var just det här som vi behöver träna så min lite griniga häst fick lov att vara med ändå. Han har inte tidigare varit borta så här länge eller fått åka så pass mycket transport så jag förstår varför han var så trött.

Jag blir en sån mes när jag är iväg på sånt här och får lätt hjärnsläpp lite då och då. Det hände nån gång tidigare när jag tävlade att jag missade en kon eller gjorde något annat fel fast jag inte minns det själv. Det är ett stort tecken på att jag är yberstressad och halvt om halvt blockerad. Så nu är mitt mål att bli av med min fruktan och sluta att stressa upp mig. Det hjälper varken mig eller Leon att jag blir så. Det är så löjligt egentligen men jag skulle heller ALDRIG prata inför en stor grupp människor. Över min döda kropp!!! Jag lyckades nästan alltid att komma undan det när jag gick i skolan men blev jag tvungen så skulle jag göra det sist och inte inför hela klassen. Så det är inte konstigt att jag blir så när jag ska tävla. 

När vi ska iväg och tävla så kommer det antingen gå rätt så bra eller så blir det en katastrof och jag måste flytta till ett annat land.