Även fast det har varit en jobbig dag så lyfter min fantastiska häst upp tillvaron så att den blir dräglig att leva i.
Idag tog jag honom lös i rundkorallen för att "kolla" av ifall allt jag har lärt honom finns kvar. Han lyssnar mycket bra på mina signaler och visar mycket och då menar jag MYCKET tydligt vad han vill ha som belöning, nämligen att få bli kliad.! Tror inte jag har hållit på med någon tidigare som uppskattar det lika mycket som han. Det spelar nästan ingen roll vart man kliar honom. Man kan belöna vart man än står direkt då han gör rätt, det gör allt så mycket lättare.

Jag passade även på att be han att trava för att kolla bakbenet ifall han har blivit bättre och det har han! Jag kunde inte se något spec. så jag tog honom lite senare till ridbanan för att träna med Mia som äger banan. Det var riktigt kul att vara fler som tränade. Jag lyckades även att få syster att rida med Docken som inte alls gillar banan. Då är det på tiden att han gör det tycker jag!

Jag tränade igångsättningar och stopp i skritt och trav, även avsaktning från trav till skritt. Allt bara funkar men jag märker att han blir lite frustrerad när man testar något nytt innan han riktigt fattar eller orkar göra det ordentligt.
Det märktes mycket tydligt när vi började att göra volter i skritt. I höger varv gick det rätt så bra. Han var inte stel utan kunde bära upp sig lite lätt. Men i vänster varv var han stelare i nacken och över lag i kroppen. Jag fick hjälpa honom att lyfta sig tills jag fick några korrekta steg och mjuka upp halsen.

Jag känner mig mycket nöjd (som vanligt :P ) och hoppas att det kommer att fortsätta så.

Tror ni inte jag tappade körkortet idag, JO! Skulle köra om en som låg mellan 50-70 på en 70 väg..
Stressad som jag var till jobbet körde jag om och gasa som jag gör med min egen bil för att komma upp i en lagom fart (nu körde jag Jockes värsting till bil) och kom upp i hela 126km/h (inte direkt planerat)..sakta in efter omkörningen till 70.. tror ni inte jag hade mc-snuten efter mig..

Hejdå körkort och välkommen bötern som jag inte fick på plats för jag körde så förbannat fort så det få länstinget eller vem fan nu som bestämmer avgöra vad jag ska betala och hur länge jag är utan körkort...
Tur att jag inte har en häst jag vill åka på träningar för i vinter,då hade det varit lite jobbigt..
Det räcker med att jag inte kan jobba kvar där jag jobbar nu utan mitt körkort...
Hoppas, hoppas på att det bara är för en månad så jag kan få ta om körkorte igen sen. Jag tog nämligen mitt körkort för ett år sen så det ser inte så ljust ut..
Asså, va fan är det med polisen... Har det inget annat för sig, det finns ett och annat mord dom inte är löst...
ÄVEN i staden jag bor i...

Sen så förstår jag inte varför?? Varför ska jag åka dig när det finns dom som ständig överskrider hastigheten??
Min först och sista gång kan jag lova.. Men vad jag inte förstår är varför jag gjorde det..
Varför, min nöt!! Jag gjorde fel och ska ta mitt straff.. Ändå så tycker jag att det är så fel..


Jättekul att bo på landet och inte kunna ta sig till jobbet.. Har nog aldrig känt mig så misslyckad som jag gör nu, så smutsig i både kropp och själ.. Tårarna rinner fortfarande sen kl 07.30 i morse och jag känner hur det smärtar i huvudet av bristen på vätska i kroppen.. Men jag förmår mig inte att varken dricka eller äta.. Vad är det för fel på mig.. Jag har för fan brytit mot lagen och de rejält! Jag ska straffas.. Är det inte så??
Skam, det är det enda jag känner nu... Skam...

Jag hade för fan inte gasat på om det inte hade varit nödvändig för att se till så det inte skulle hända en olycka, en säkerhetsåtgärd i mina ögon..


Hädan efter ska jag ligga bakom dom som även ligger på 50 på en 100 väg... är det säkrare???

Inte vet jag men inte vågar jag köra om någon igen..

En sån härlig helg! Jag är mycket nöjd med vad jag fick ut av kursen. Vi var fem som deltog under helgen och blev bokstavligt "korvstoppad". Vi fick lära oss att "jorda oss" för att inte flyga iväg som man lätt annars kan göra (jag måste typ bo där uppe i det blå)! Jag hade jättesvårt för det till en början. Första gången var det såå nära att jag skulle spy. Allt snurrade men lyckades att sansa mig och fick en bra jordning för att kunna kommunisera. Vi fick skicka och ta emot bilder från varandra och det var jättekul och FUNKADE!!

Innan vi började att kommunisera med djur på plats så gjorde vi det på distans. Alla skulle ha minst en bild på ett LEVANDE djur. Det djuret förmedlar kunde vara en blid, en mening eller en kännsla. När vi "pratade" med Järbo (Kickis häst) så svälde nacken upp på mig och jag blev jätte stel! Det var inte bara jag som kände det heller. Jag tyckte det nästan var obehagligt att det skulle kännas så "riktigt" som det nu gjorde. En hund som vi prata med fick det att börjad svida som fan i min vänstra hörselgång och det visade sig att det hade tidigare varit en militärhund och vad den hade varit med om vet man inte men den hade inte hade haft det så bra.

När det var min häst tur så visade han verkligen upp sig, han var riktigt kaxig och sa att han var snyggast och skulle vara i centrum. Även rätt så fåfäng.. inte har han fått det från mig, eller?? *vissel* ;P.. Man brukar säga att ens djur speglar av en själv.. Jag kan bara hålla med och vara tyst om något annat..
Han visade även upp grannens quartersto som är en söt skimmel. Han verkligen gillar den hästen..
Min häst är kär!! ;)

Tyvär så hade några som "pratade" med honom dåliga nyheter. De sa att dom kände en smärta i vänster bakben.
Inte har jag sett något på Leon tidigare.
 I måndags så skulle jag ut och rida i skogen med systeryster. Skritten gick hur bra som hellst så jag tänkte att det kunde ha varit min sambos problem de hade kännt av.
Då kommer vi till traven och det går fan inte att rida lätt. Han gick så sjukt orent så han föll hela tiden in i galopp som inte var något probelm tydligen..

När vi kommer hem hittar jag ett sår med intorkat blod ovanför vänster has (vi hade bråttom innan vi gav oss iväg så det blev bara en snabborstning) och det varade lite ifrån det med.  Förmodligen så har nya stoet i hagen gett han en spark där.. Jag hoppas för guds skull att det inte blir något bestående. Jag fick tvätta såret och sprayade på med blå spray för att torka ut varet ur såret.. Det märks att det gör ont för han kan inte stå när jag håller på så i morse gav jag honom mat samtidigt för att distrahera honom och det funkade bra mycket bättre.
I morgon så ska jag ta han till rundkorallen för att kolla av ifall det har blivit bättre annars får jag nog ringa veterinären och kolla så det inte har blivit något allvarligare. Det är bara så konstigt att det syns i trav men inte i skritt eller galopp.. Lite brydd är jag må jag lova..

Jo jag ska gå en helgkurs om djurkommunikation. Tänk att kunna ta ett snack med hästen då och då och fråga hur det är å så vidare! ;P Haha! Jag gör det mest för att det kan vara kul och jag är nyfiken på det. Nu kanske jag inte har den förmågan att lära mig men jag hoppas och tror att jag kan lära mig något i alla fall den här helgen. Att få ett öppnare sinne och lära mig att kunna lyssna och förstår mer min häst. Jag och Kicki har varit på sians en gång tidigare för samma kvinna som håller i kursen och jag blev verkligen imponerad, så jag har höga förväntningar på vad som kommer att hända.

Mer om helgen kommer på söndag när jag har kommit hem igen! Kursen är någonstans i Kramfors så jag kommer att bo hos Kicki och överlåter ansvaret för hästarna till systeryster.

Att det ska vara så svårt att hitta en sadel??! I alla fall så har jag varit hos Kicki idag och hämtat transporten för lite senare ikväll så ska Pernilla som ska hyra in sig hos mig komma med sitt varmblodssto och behöver låna en. Jag fick med mig en sadel av Kicki som faktiskt har legat på Leons mamma Lillanjola för att prova. Tro det eller ej så passaden som en smäck! Så jag och systeryster tog en tur på ridbanan.

Jag tränade att böja in huvudet mot mina skänklar utan att gå runt, runt. Vi träna igångsättning med vikthjälper, stopp och göra framdelsvändning. Det gick mycket bra, han har lätt att ta åt sig och lyssnade bra även fast vi hade grannhästarna, getter och höns som distrationsmoment precis intill hagen. Han var först lite skeptisk när han kände lukten av getterna men blev mer bekväm med det även fast han inte kändes helt hundra med dem. För att vara första gången på banan är jag mycket nöjd, även med sadeln som jag kommer att låna tills jag hittar en egen. Det känns skönt att jag inte behöver känna mig stressad över att inte ha någon nu utan kan påbörja träningen. Jag tänkte vara på banan igen i morgon innan jobbet för att förbereda honom för uteritterna som vi mest kommer att göra nu i börja för att stärka ligament och muskler för det hårda jobbet på banan senare.