I förrgår så var jag ensam med Leon på banan. Jag planerade ingen lång träning utan mest att han skulle bli lite mjukare och stärka vissa muskelgrupper. Vi jobbade med förflyttningar med fram och bakdel, ibland kontraställd. Han är svagare i hela höger sida så jag fokuserade mest på att få han mjukare där och inte vara så stel i hals och nacke. 

Nu när jag tittar på min träning hur det har gått så har vi fortfarande inte stött på något riktigt hinder än och det glädjer mig! Ibland blir jag lite för ivrig när det går så bra som det gör men tur är det att jag har en häst som säger till då och får mig att backa ett par steg. Vi lär oss av varandra. Så lyhörd och känslig som jag är nu har jag nog aldrig varit förut. Ibland är det bra att för en stund stanna upp och titta på sig själv ur en annan vinkel. Då blir allt så själklart som en aha-upplevelse, det har gett mig så mycket att inte bara blunda och stressa sig igenom allt.