Igår så startade jag min resa till Stockholm (Kaggeholm) kl 06:30. Resan ner tog lite mer än 8 timmar. Allt gick så bra tills att jag var ett par mil ifrån vår huvudstad. Tanken var att jag inte skulle behöva åka in i smeten utan skulle åka där det var mindre trafikerat. Det gick inte så bra kan man säga. Elvira som hade skrivit ut en beskrivning från Eniro och hade själv ingen aning om hur man skulle kör så hon fick utgå ifrån vad Eniro tyckte att man skulle ta för väg. Det sluta med en jätterädd Sandra som för första gången kör transport och för första gången kör bil överhuvudtaget i Stockholm en fredags eftermiddag!! Tårarna spruta och jag skaka värre än bilmaskinen jag körde i stallet gjorde. Jag viste till slut inte vad jag höll på med. Är det väjningsplikt här eller är det rött?? Jag tror att jag lyckades i min förvirring nästan köra mot rött och krocka i en annan bil. Man är inte så smidig med en transport i en trång 4 filig bilkö.

Nu i efterhand så fattar jag inte hur jag klarade mig ur skiten utan att skapa kaos i trafiken. Mina medtrafikanter måste ha trott det va ett fyllo på vägen som jag körde.. Jag säger bara det fy f*n vad jag hatar att köra där. Det kommer ALDRIG att ske igen! Så rädd som jag var har jag aldrig heller varit. Tack och lov så fick jag prata med en på Elviras skola som kan staden innan och utan. Hon bad mig att berätta vad jag såg och det var inte mycket jag kunde i se, så stressad var jag. Jag kunde få fram  att det var en MAX restaurang på höger sida och då viste hon direkt vart jag va! Hur kunde hon veta allt. Så som MAX finns på hundratals ställen i Stockholm men hon viste hela tiden exakt vart jag var. Mycket imponerande. Jag fick veta att bron som jag skulle åka över (Kaggeholm ligger tydligen på en stor ö) hade gått sönder så jag skulle ta en färja över. Tänk om man hade vetat det tidigare så hade jag sluppit åka in rakt i skiten för det enda jag behövde göra för att nå färjan var att följa E4an en bit till. Väl borta vid färjan fick jag stå i över en timme i bilkö och inte nog med de så vad det två j*vla idioter som trängde sig in före mig i kön!!
Nog pratat om det, jag retar bara upp mig själv när jag tänker på allt de där.

Väl framme på ön kändes det som att komma till en annan värld. Fin natur som omfamnade de små vägarna man körde på. Överallt fanns fina hästgårdar med välskötta hagar och beten. Tänk om man kunde ha en sån där gård!
Det var även fint på Kaggeholm. Elvira och jag packade in alla hennes saker i min bil. Vi fick lov att fälla ner båda baksätena för att kunna få plats med allt. Vi åkte raskt vidare till stallet som inte låg allt för långt bort ifrån skolan och hämtade Docken. Efter 25 minuter och lite mutor så var han på transporten. Vädret var alldeles lagom. Mulet och rätt så svalt.

Efter att Elvira hade sagt hejdå till medryttarna så var vi på väg igen. Jag började att  köra för hon hade inte heller kört transport förut. Nu hade jag tack och lov fyra ögon på vägen så det gick så mycket bättre!!  Mitt i mellan Sundsvall och Gävle stannade vi för natten hos en kompis till Elvira som hon pluggade med uppe i Åre. Jag tror stället hette Tranå. Det var inte alls långt ifrån E4an. Så det blev inte så mycket omväg att stanna där. Jag verkligen somnade som en sten den natten. Länge sen man sov så tungt!

Morgonen där på så åt vi frukost, fick se oss runt på gården, sen så lasta vi och åkte vidare. Fem timmar senare så var vi äntligen framme i Djuptjärn. Vi lastar ur och sen tuffar jag vidare hem. Nu så sitter jag bara och drygar mig framför datorn och tvn. Väntar på att min älskade sambo ska ringa från stan för att få bli hämtad.

Borta bra men hemma bäst!!

Tjing!