Äntligen!! Nu så är Leon och Järbo på plats i Gerdal! Flytten gick superbra. Vi lastade först Järbo, sen gick Leon på lugnt och försiktigt på även fast de andra hästarna i hagen var uppe i varv. På vägen hem stannade vi ett par gånger för att kolla av läget och ge lite morötter. Han stod stilla så gott som under hela resan och när vi var framme backade han snällt ut ur transporten. Jag år så impad! Väl ute så tittade han sig omkring, sen var det inge mer med det. Vi släppte ut dom på betet och gjorde ingen stor grej ut av det utan började att beta lugnt. Grannarnas hästar var då mer nyfiken och sprang omkring som yrväder. Det är så bra att jag få ha Järbo med Leon. Han är van att åka transport och tycker om att komma till nya platser så bättre förebild kunde jag inte ha till honom. Nu kommer jag att få ha Järbo i fyra veckor medan Kicki är i USA. Sen så kommer Docken hit och förhoppningsvis så har jag hittat någon som kan dela lösdrift med mig. *håller tummarna*

Efter att ha plågats av sin kära syster för att få i löshåret så tog jag mig en titt i lösdriften. Det kommer bli så fint när det är klart! Tur att jag har en sån händig man i huset ;).

Då har jag stått ut nog länge utan mitt älskade löshår, men inte en dag till!! Ååå nej!!  Jag tänker inte festa med mina frisörpolare ful till helgen!!Nej och det är med basta!! Dock har det varit gott för mitt hår att slippa blekning och löshår i ett par månader så det är väll bra.. Hmm.. men inte värt det i det stora loppet.

Bye, bye kort hår och välkommen tillbaka långt hår!! :)

Äntligen så är bilen nerlackad! Känner nästan inte igen den. Mina efterlängtade fälgar är på plats med. Visst blev den fin? :) Men tror ni inte att nån jävel där jag parkerar på jobbet backade in i min front. Som tur så blev det inte en sån "stor" skada. Det var en bil med tragkrok för man ser märket på reggplåten efter den. Bakom plåten blev det tyvär en spricka och så vart hela fronten lite intryckt. Vi ska försöka fixa det så gått det går. Känns inte så bra när man har nyss lagt ner så mycket pengar på att få den fin! Men men, det är inte så mycket man kan göra.. Det är bara så synd..

Igår var det verkligen en skitdag från morgon till kväll. Himlen öppnade sig och sen var det kört att ens försöka ta hem några hästar.. Åhh! Jag som är så taggad men det gick inte att vara ute överhuvudtaget. Sen måste jag erkänna att jag inte var själv så kry. Hade varit med några tjejpojare på Harrys i lördags. Blåste 0,30 promille igår kl: 12:00.. Jag brukar oftas vara helt grön tidiigt på morgonen dagen efter men inte den här gången.. Men det var värt att må lite dåligt! Jag tror jag dansade i tre timmar! Roligt folk ute med!

Men som sagt, inga hästar hemma än. Det suger..
Jag får göra ett nytt försök nästa söndag, då ska Kicki ha klickerkurs för häst i Sollefteå och jag ska vara där med Leon!
Guuud vad kul det ska bli! Han är så lättlärd och vi har bara jobbat med klicker på honom så för honom är det ingen konst.

I morgon så kommer förhoppningsvis mina Pasture block jag hade beställt för lite mer än en vecka sen. Jag skulle egentligen hämtat dom i samma veva som min syster tog studenten men det blir inte aldrig som man hade tänk sig.
Blocken hade rest lite för långt, typ 30 mil. Det var i Luleå!!  Så det var inte så mycket att göra åt det utan de blir hemskickade till mig istället. Sen fick jag höra att det hade tagit en resa till Sundsvall efter Luleå innan de hamnade i Umeå..Hallå! Hur kan det ske två gånger som??

Tjing!!

I Onsdags så åkte jag, Jocke och Elvira till Umeå för att ta emot respektive syster, kusin som tog studenten! Något sent på plats men som vanligt går det inte alltid som man hade tänkt sig. Vi hann med att ta emot min syster innan de hoppa på flaket. Tänk, att tiden går så fort. Nu ska hon gå in i vuxenvärlden men för mig är hon fortfarande liten och blå runt hela munnen sittandes mitt i blåbärsriset! Sötnöten min! Önskar dig all lycka i framtiden!

Ja om allt går som det ska så tar jag hem Leon på torsdag. Då ska min kära fostermors häst Järbo följa och vara med honom de första dagarna. Han har aldrig varit någon annan stans än i Djuped så vi ska göra det så lätt för honom som möjligt. Sen är tanken att vi hämtar Emma Östmans unghäst Kira på söndag som ska få gå med Leon i en månad. Efter det får hon åka tillbaka till Djuptjärn för det är dags för inridning för hennes del.

Resten av sommaren går Docken här och förhoppningsvis så har någon hört av sig och vill hyra in sig här tillsammans med min plutt. Annars får jag köpa eller låna en häst som sällskap. Då blir det nog en f.d. travare som jag kan låna ut på foder. Har själv hållit på mycket när jag var yngre med travare och tycker de är rätt så trevliga!

Tjing!

Igår så startade jag min resa till Stockholm (Kaggeholm) kl 06:30. Resan ner tog lite mer än 8 timmar. Allt gick så bra tills att jag var ett par mil ifrån vår huvudstad. Tanken var att jag inte skulle behöva åka in i smeten utan skulle åka där det var mindre trafikerat. Det gick inte så bra kan man säga. Elvira som hade skrivit ut en beskrivning från Eniro och hade själv ingen aning om hur man skulle kör så hon fick utgå ifrån vad Eniro tyckte att man skulle ta för väg. Det sluta med en jätterädd Sandra som för första gången kör transport och för första gången kör bil överhuvudtaget i Stockholm en fredags eftermiddag!! Tårarna spruta och jag skaka värre än bilmaskinen jag körde i stallet gjorde. Jag viste till slut inte vad jag höll på med. Är det väjningsplikt här eller är det rött?? Jag tror att jag lyckades i min förvirring nästan köra mot rött och krocka i en annan bil. Man är inte så smidig med en transport i en trång 4 filig bilkö.

Nu i efterhand så fattar jag inte hur jag klarade mig ur skiten utan att skapa kaos i trafiken. Mina medtrafikanter måste ha trott det va ett fyllo på vägen som jag körde.. Jag säger bara det fy f*n vad jag hatar att köra där. Det kommer ALDRIG att ske igen! Så rädd som jag var har jag aldrig heller varit. Tack och lov så fick jag prata med en på Elviras skola som kan staden innan och utan. Hon bad mig att berätta vad jag såg och det var inte mycket jag kunde i se, så stressad var jag. Jag kunde få fram  att det var en MAX restaurang på höger sida och då viste hon direkt vart jag va! Hur kunde hon veta allt. Så som MAX finns på hundratals ställen i Stockholm men hon viste hela tiden exakt vart jag var. Mycket imponerande. Jag fick veta att bron som jag skulle åka över (Kaggeholm ligger tydligen på en stor ö) hade gått sönder så jag skulle ta en färja över. Tänk om man hade vetat det tidigare så hade jag sluppit åka in rakt i skiten för det enda jag behövde göra för att nå färjan var att följa E4an en bit till. Väl borta vid färjan fick jag stå i över en timme i bilkö och inte nog med de så vad det två j*vla idioter som trängde sig in före mig i kön!!
Nog pratat om det, jag retar bara upp mig själv när jag tänker på allt de där.

Väl framme på ön kändes det som att komma till en annan värld. Fin natur som omfamnade de små vägarna man körde på. Överallt fanns fina hästgårdar med välskötta hagar och beten. Tänk om man kunde ha en sån där gård!
Det var även fint på Kaggeholm. Elvira och jag packade in alla hennes saker i min bil. Vi fick lov att fälla ner båda baksätena för att kunna få plats med allt. Vi åkte raskt vidare till stallet som inte låg allt för långt bort ifrån skolan och hämtade Docken. Efter 25 minuter och lite mutor så var han på transporten. Vädret var alldeles lagom. Mulet och rätt så svalt.

Efter att Elvira hade sagt hejdå till medryttarna så var vi på väg igen. Jag började att  köra för hon hade inte heller kört transport förut. Nu hade jag tack och lov fyra ögon på vägen så det gick så mycket bättre!!  Mitt i mellan Sundsvall och Gävle stannade vi för natten hos en kompis till Elvira som hon pluggade med uppe i Åre. Jag tror stället hette Tranå. Det var inte alls långt ifrån E4an. Så det blev inte så mycket omväg att stanna där. Jag verkligen somnade som en sten den natten. Länge sen man sov så tungt!

Morgonen där på så åt vi frukost, fick se oss runt på gården, sen så lasta vi och åkte vidare. Fem timmar senare så var vi äntligen framme i Djuptjärn. Vi lastar ur och sen tuffar jag vidare hem. Nu så sitter jag bara och drygar mig framför datorn och tvn. Väntar på att min älskade sambo ska ringa från stan för att få bli hämtad.

Borta bra men hemma bäst!!

Tjing!

Idag så har jag beställt 3 st hinkar med Pasture block. Det är så behändigt att kunna ställa ut en mineralhink på betet så man vet att det alltid finns till hands.

  

Så där ja! Nu börjar det att likna något. Här ska det bäras betong! Resten av öppningen måste Jocke hjälpa mig med för river jag lite till så kan det rasa. Ni vet en massa bärande grejjer som man inte bara ska kapa av  *vissel*..

Tjing!!

Guud vad jag längtar! Snart, mycket snart så kommer jag ta hem Leon.
På torsdag åker jag till Deapoath och hämtar "finkan" för att åka dagen där på till stockholm och hämta Elvira och hennes pålle Docken.
Jag och Kicki ska även lasträna Leon innan jag åker. Det ska bli spännande, han har inga problem att gå in i den så det vi ska göra är att stänga den och åka på gårdsplanen så han vänjer sig vid det. Tror att Järbo ska få åka med honom så han inte blir stressad av att vara själv. Jag tror att det komma å gå jättebra, han är så trygg och säker i sig själv så det kommer inte att röra honom ryggen  :) *glad*!

Igår så bilade Jocke 2/3 delar av lösdriften (tack älskling för hjäpen) så den kommer att kunna gå i bruk då hästarna kommer till mig. Inte för att det är ett måste men de brukar gilla att kunna gå in där det är svalare och slippa alla insekter då och då. Resten som vi inte har hunnit bila kommer jag att stänga av tills vidare och ta det närmare hösten då det blir  mer aktuellt. Kommer att lägga ut lite bilder när all betong är borta och när öppningen är klar.

I lördags så var jag och Jocke hos Kicki i Deapoath och åt middag med halva tjocka släckten. Det var riktigt skönt att komma hem och träffa alla och träffa hästarna. Jenny (Kickis dotter) har köpt en liten ponny på 9 månader till barna som inte ens går till höften på mig, skitsöt! Jag tror det var en korsning av Shettlandsponny och Welsh. Den heter Storm och ser verkligen ut som ett stormväder! Helt tussig av fölpälsen som håller på att lossna och vitt ludd i öronen!
Han var som en fläck bland de andra hästarna men verkade komma bra överens med alla.
Det ska bli kul och se vad det blir av honom!

Tjing!!