Igår så jobbade jag Leon vid handen. Fortsatte att flytta framdel, bakdel och backa lite till en början för att förbereda honom på att gå på volt. I börjarn var han lite uppe i varv och travade på. Nu ville jag bara att han skulle kunna skritta fram avslappnat. I vänster varv gick han fint, väldigt snart i både skritt och trav men i höger varv kastade han med med huvudet och hade svårt att böja sig på spåret. Jag jobbbade honom mer i det varvet tills jag fick några korekta steg då han slappnade av helt och kunde titta in lite på volten.

Han gör fina framsteg och jag känner hur hans tillit till mig stärks för varje dag. Vi börjar få till en riktig storebror-, lillebror-relation. Låt mig förklara.. Lillebror kommer alltid att försöka vinna över storebror men det är alltid storebror som går vinnande ut ur det hela. Sen när lillebror blir jagad av andra så är det till storebror man vänder sig till för man vet att han kan försvara en och han ger en  trygghet. Det är lite så jag vill att det ska kännas för det är så det kan vara i en flock. Man ifrågasätter ledaren men det är (för det mesta) han som går vinnande ur striden. Han kan man lita på!